Det är svårt att bli vuxen

Och så var det det där med elräkningar:

Det får man ju en varje månad, om man inte bor i Kristinehamn förstås, då får man två varje månad. En för strömmen som levereras och en för ett fast abonnemang och för all ström som åker genom Kristinehamns energis ledningar. Det är inte så himla roligt, och när man får en räkning på tre gånger så mycket ström som man möjligen kan ha använt sig av blir det ännu mindre roligt.

Jag tänkte att det är väl bara att ringa, förklara läget och försöka hitta en lösning, men nej, så var det inte.
Tydligen ingår det inte i telefonmänniskans jobb att faktiskt lyssna på den som ringer, för det gjorde hon inte, inte alls. Helt hopplöst. I tjugo minuter pratade jag med henne, tjugo minuter utan att hon tog in ett endaste ord av vad jag sa, och jag kände mig så förminskad och förolämpad så jag visste inte vad jag skulle göra. Det enda hon sa var att jag inte förstod och att det inte alls var så, och när jag frågade hur det låg till ville hon inte förklara det för mig. Det enda hon ville var att berätta om deras andra erbjudanden, men hon ville inte lyssna på när jag sa att vi bara skulle bo i lägenheten i några månader till och att jag inte var intresserad av att teckna något annat avtal.

Eftersom jag inte kom fram till någonting när jag pratade med dom bad jag min pappa ringa, vilket han gjorde, och då helt plötsligt lyssnade dom och någonting hände.

Det gjorde mig så fruktansvärt arg. Att dom skulle lyssna på honom men inte mig. Var det för att jag var ung och han vuxen? Eller för att han är man och jag kvinna? Oavsett vilket så är det fruktansvärt frustrerande. Ska inte jag ha möjlighet att sköta mina egna affärer? Ska jag behöva be om mina föräldrars hjälp trots att jag är 19år och har flyttat hemifrån? Förtjänar inte jag samma respekt från Kristinehamns energi som min pappa?

Jag tycker att det är riktigt illa skött av Kristinehamns energi. Jag hoppas verkligen att framtida företag som jag kommer i kontakt med kommer att sköta saker bättre.

Det är inte lätt att bli vuxen, särskilt inte när elbolagen lyssnar på en.

Party all night long

Igår hade vi en väldigt försenad halloweenfest i vår lägenhet, och det var fantastiskt roligt.
Alla var utklädda, stämningen var på topp och det var precis lagom party och lagom lugnt. Det var roligt helt enkelt och det var trevligt med lite festande.
Det roligaste av allt var att jag fick sminka mina kompisar Sandra, Malin och Malins pojkvän till Timon, Pumpa och Simba.
Jag älskar att sminka, jag älskar lejonkungen och jag blev riktigt nöjd med sminkningarna, vilket var kul.
Själv var jag Måns från Pelle Svanslös, och mina rumskamrater Bill och Bull, vilket var en lite rolig idé.

Ännu en vecka

Ännu en vecka har gått, och nu sitter jag återigen i soffan hemma i Karlstad.
Det blir en kort visit den här gången, eftersom jag åker hem till Kristinehamn redan i morgon för att ha en väldigt försenad halloweenfest i lägenheten. Hela klassen ska komma och självklart är utklädnad ett krav, så jag ser väldigt mycket fram emot det.
Jag, Emma och Jasmine har en gemensam, fantastiskt bra och mycket hemlig utklädnad som jag lägger upp bild på nästa gång jag skriver.
Det nästan roligaste är att jag ska få sminka två av mina kompisar till Timon och Pumba vilket kommer att bli ett äventyr. Det var länge sedan jag lekte med mina ansiktsfärger och jag ser verkligen fram emot att få göra det i morgon.

Den här veckan har flutit på ganska mycket som vanligt, det har varit skola, jag har gymmat och allmänt bara levt Kristinehamnslivet.
Det som varit lite speciellt är att jag verkligen kommit igång med min kvartett nu som jag ska julsjunga med på stan. Vi har valt ut vilka låtar vi ska sjunga och övat in en del stämmor.
Men det bästa av allt är våran egen version av Juligen. Den kommer att bli så häftig, och framförallt rolig.
Det var så kul när vi kom på att vi kunde sjunga den, vi bara började sjunga och la på stämmor efter hand helt spontant. Det var lite som att vara med i Glee faktiskt. Mer sånt i vardagen!

En sak har förresten hänt den här veckan som sticker ut, vi hade stripaerobics i skolan med Jenny som lärde oss en koreografi. Det var svårt men roligt, och eftersom det dansades i klackskor kommer mina fötter att dö snart tror jag.
Men riktigt roligt faktiskt, en genre som verkligen passade mig. Allt vi gör i skolan är så mycket antingen jordnära eller innifrån så det var roligt att bryta av med någonting mer lättsamt och showigt. Ärligt talat är det nog i det jag trivs bäst, det utan en djupare tanke, det som man bara kan vara i för stunden och bli upplyft av.
 Stripaerobics är i alla fall väldigt kul!