Sound of music

Nu har vi kommit igång på riktigt.
I helgen var det rep och på måndagen vad jag med för första gången, och det var fantastiskt roligt. Vi repade med alla barnen och dom är så fantastiskt duktiga.
Dessutom fick jag i hon som spelar Marias frånvaro sjunga nästan hela Do Re Mi, vilket också var väldigt roligt. Det är ju inte det jag egentligen är där för att göra, men det var ändå väldigt trevligt. Jag har inte sjungit så på flera år känns det som, och det var skönt och lite befriande på något sätt. Det väckte helt klart de gamla musikaltankarna till liv.
Men att vara regiassistent är inte helt fel det heller, jag kan inte låta bli att tycka att det är roligt att göra repscheman, anteckna och allmänt hålla koll, det passar mig.
Jag är i alla fall fortfarande, två dagar efter repet, uppfylld av sound of music lycka och ser verkligen fram emot våren och sommaren.

Vissa dagar känns det som om allting är möjligt. Idag är en sådan dag.
Därför tänkte jag att jag skulle passa på att skriva ner några av alla dom saker jag vill göra i mitt liv.

Bo i London, Reykjavik och någonstans i USA.

Resa till Australien, Brasilien, Vietnam, Nya Zeeland, Scottland och Irland.

Spela i en Shakespearepjäs, göra en huvudroll, spela i en fars, vara med i Spring Awakening.

Göra kostymdesign för en föreställning, köra följe på West End, sminka på en föreställning.

Bestiga ett berg, göra en pilgrimsvandring, fullfölja ett treathlon.

Undersöka en pyramid, besöka colosseum

Läsa How to kill a mockingbird, Lolita, Brott och Staff, Orestien och Sagan om ringen.

Lära mig att prata Franska

Måla i Paris

Skriva en bok

Måla en väggstor målning

Spela gatuteater

Lära mig att åka skateboard

Allt detta vill jag göra, och allt ska jag göra. Kanske inte nu den närmaste tiden, men någon gång innan jag dör ska jag ha fullföljt mina önskningar.

Hur summerar man ett år?

Det är inte lättaste, för det har hänt så mycket, studenten, balen, första Shakespeareföreställningen, första egna ljusdesignen, ny skola, nya vänner, dans, träning, lycka och sorg.

Det har gått upp och ner, jag har tänkt ge upp alla teaterdrömmar för att någon månad senare inse att inget kan hindra mig.
Jag har träffat underbara människor som blivit fantastiska vänner. Mina rumskamrater, klasskamrater och en fantastisk medresenär på ett flyg, som alla berikat mitt liv.

Att sluta gymnasiet gör mycket för en människa, man tror inte det, men frihetskänslan är obeskrivbar. Bara det att man plötsligt kan välja att göra precis vad man vill med sitt liv, det finns ingen förbestämd väg länge, allt är upp till en själv.
Att man inte längre buntas ihop med en massa människor man inte har någonting gemensamt med över huvud taget ger också en frihet.

KPS har varit perfekt för mig, för det har gett så mycket medvetenhet och samtidigt hjälpt mig att släppa lite på alla mina förutfattade meningar om hur livet ska vara. För jag är inte där jag trodde att jag skulle vara för tre år sedan, jag är inte där jag trodde att jag skulle vara för ett år sedan och jag är inte där jag trodde att jag skulle vara för några månader sedan, men jag är precis där jag vill vara, just nu.

Skidåkningsinspiration

Jag är precis hemkommen efter en kort skidsemester i Branäs. Snön har inte varit den bästa men den har ändå varit helt underbar. 

Det är någonting med skidåkning som bara rensar huvudet och gör att man bara kan släppa allt som är hemma och vardag. Tid existerar inte riktigt på samma sätt som det gör vanligtvis, vilket är väldigt trevligt. 

Man behöver heller inte tänka något utan kan låta huvudet vara helt tomt och fritt. 

Resan har faktiskt gett mig inspiration till lite kostymdesignidéer som jag ska sätta mig ner någon dag och skissa ner. Det ser helt fantastiskt ut i mitt huvud, men vem vet om det funkar på papper, och framförallt i verkligheten. 

Framförallt vet jag inte riktigt hur jag ska kombinera mina idéer. För tillfället är mitt huvud nämligen en blandning av 20-talets England och 1500-talets Rom, kombinationen kan bli katastrofal eller fantastisk, det återstår att se!