Det är inte lättaste, för det har hänt så mycket, studenten, balen, första Shakespeareföreställningen, första egna ljusdesignen, ny skola, nya vänner, dans, träning, lycka och sorg.
Det har gått upp och ner, jag har tänkt ge upp alla teaterdrömmar för att någon månad senare inse att inget kan hindra mig.
Jag har träffat underbara människor som blivit fantastiska vänner. Mina rumskamrater, klasskamrater och en fantastisk medresenär på ett flyg, som alla berikat mitt liv.
Att sluta gymnasiet gör mycket för en människa, man tror inte det, men frihetskänslan är obeskrivbar. Bara det att man plötsligt kan välja att göra precis vad man vill med sitt liv, det finns ingen förbestämd väg länge, allt är upp till en själv.
Att man inte längre buntas ihop med en massa människor man inte har någonting gemensamt med över huvud taget ger också en frihet.
KPS har varit perfekt för mig, för det har gett så mycket medvetenhet och samtidigt hjälpt mig att släppa lite på alla mina förutfattade meningar om hur livet ska vara. För jag är inte där jag trodde att jag skulle vara för tre år sedan, jag är inte där jag trodde att jag skulle vara för ett år sedan och jag är inte där jag trodde att jag skulle vara för några månader sedan, men jag är precis där jag vill vara, just nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar