Just nu håller jag på och läser Sigge Eklunds bok In i labyrinten.
Fantastiskt bra! Det är verkligen en sån där bok som tar med en till en annan värld.
Jag har börjat komma in i läsrutinen igen efter att ha tappat det i några veckor.
Läsandet går verkligen i perioder för mig, vissa stunder kan jag inte finna någon läsro över huvud taget.
Egentligen förstår jag inte hur jag kan få läsro just nu, jag har ingen ro i övrig i kroppen. Jag blir tokig på att gå hemma, jag måste hitta ett jobb, typ NU! Jag passar inte för hemmafrulivet.
Kanske om det var mitt eget hem. Då vore det en annan sak. Och om jag bodde med någon jag älskade. Det skulle göra en stor skillnad.
Men just nu får Sigges fantastiskt välskrivna bok fylla tomrummet. Och ärligt talat gör den ett ganska bra jobb. Jag är verkligen helt fast. Jag avvaktar dock tills jag läst klart den med att kommentera vidare. Men just nu, halvvägs in hamnar den på top 20!
tisdag 24 februari 2015
måndag 23 februari 2015
Weekend i Malmö
Nu har jag kommit hem efter en weekend i Malmö.
Jag hade med mig Dennis ner för första gången, och lät honom träffa andra hälften av min familj. Nu har han bara Island kvar att se.
Det var regnruskigt och kallt, men ändå väldigt trevligt.
Vi åkte Malmö runt i bil och såg typ allt. Gjorde dessutom det mest turistiga man kan göra i Malmö och promenerade till turning torso. Vi passade dessutom på att provsmaka Malmös delikatess, falafel.
Jag kan inte fatta att gatumaten kan vara så billig i Malmö i jämförelse med resten av Sverige.
Vi testade dessutom en ny Karibisk resturang där jag inte varit förut, fantastiskt gott! Karibiska köket är verkligen någonting jag vill utforska mer. Dock är gumbo nog inte min favorit, lite för starkt för mig.
Jag passade också på att besöka den Engelska affären, vilket var ännu mer underbart nu efter min vistelse i England. Jag trodde aldrig att jag skulle hitta Jaffa Cake i Sverige (ingefärskaka med sockerkakskonsistens) eller clotted cream. Lycka!
Trots att helgen var rolig så är det skönt att vara hemma. Jag har lyckats få ÄNNU en förkylningssläng. Vad är det för fel på mig? Det är väl så det går när man är förskolevikarie och kommer till en avdelning med 15 hostande barn...
I morgon får det bli till att boosta med ingefärsté igen!
Jag hade med mig Dennis ner för första gången, och lät honom träffa andra hälften av min familj. Nu har han bara Island kvar att se.
Det var regnruskigt och kallt, men ändå väldigt trevligt.
Vi åkte Malmö runt i bil och såg typ allt. Gjorde dessutom det mest turistiga man kan göra i Malmö och promenerade till turning torso. Vi passade dessutom på att provsmaka Malmös delikatess, falafel.
Jag kan inte fatta att gatumaten kan vara så billig i Malmö i jämförelse med resten av Sverige.
Vi testade dessutom en ny Karibisk resturang där jag inte varit förut, fantastiskt gott! Karibiska köket är verkligen någonting jag vill utforska mer. Dock är gumbo nog inte min favorit, lite för starkt för mig.
Jag passade också på att besöka den Engelska affären, vilket var ännu mer underbart nu efter min vistelse i England. Jag trodde aldrig att jag skulle hitta Jaffa Cake i Sverige (ingefärskaka med sockerkakskonsistens) eller clotted cream. Lycka!
Trots att helgen var rolig så är det skönt att vara hemma. Jag har lyckats få ÄNNU en förkylningssläng. Vad är det för fel på mig? Det är väl så det går när man är förskolevikarie och kommer till en avdelning med 15 hostande barn...
I morgon får det bli till att boosta med ingefärsté igen!
fredag 13 februari 2015
Det ljusnar
Jag är en människa igen.
Jag har nog aldrig varit så glad att vara frisk förut. Dessutom kom Dennis hit förut, något som verkligen förgyllde dagen. Inte helt okej att inte träffas på en vecka alltså!
I morgon är det dessutom hemvändardag på mitt gamla gymnasium, något som, även om jag fortfarande är sjuk, ser väldigt mycket fram emot!
DansTeater tvåan spelar upp en musikal, och dom är alltid roliga att se. Särskilt när mamma är huvudkoreograf!
Dessutom samlas massor av mina gamla klasskamrater, vänner som man inte ser så ofta och allmänt roliga människor. Underbart!
Min gamla gymnasieklass skolfoto i ettan. Vi såg inte ut sådär när vi tog studenten, och nu två år senare gissar jag att folk ändrats ännu mer!
Jag har nog aldrig varit så glad att vara frisk förut. Dessutom kom Dennis hit förut, något som verkligen förgyllde dagen. Inte helt okej att inte träffas på en vecka alltså!
I morgon är det dessutom hemvändardag på mitt gamla gymnasium, något som, även om jag fortfarande är sjuk, ser väldigt mycket fram emot!
DansTeater tvåan spelar upp en musikal, och dom är alltid roliga att se. Särskilt när mamma är huvudkoreograf!
Dessutom samlas massor av mina gamla klasskamrater, vänner som man inte ser så ofta och allmänt roliga människor. Underbart!
Min gamla gymnasieklass skolfoto i ettan. Vi såg inte ut sådär när vi tog studenten, och nu två år senare gissar jag att folk ändrats ännu mer!
tisdag 10 februari 2015
Googla aldrig symptom
Jag har aldrig i hela mitt liv mått så här dåligt av en förkylning. Ärligt talat.
Febern gör att jag knappt kan stå upp längre än fem minuter, och dessutom svettas jag mer än jag gjort under alla KPS danslektioner.
Hela vänstra sidan av ansiktet gör ont, både halsmandel och öra, och jag vill nästan börja gråta.
Att näsan rinner konstant och att jag inte kan sluta hosta gör inte saken bättre.
Igår natt vaknade jag och var helt övertygad om att jag var på väg att dö. Jag väcktes av en asmatisk hostattack med näsan helt igentäppt, inga andningsmöjligheter över huvud taget. Och sådär mitt i natten är man ju knappast vid sina sinnens fulla bruk, så jag var helt övertygad om att jag skulle dö.
Lyckligtvis hade jag fel.
Nej, nu ska jag återgå till att ligga i sängen, dricka te, tycka synd om migsjälv och se på Dance Moms!
Febern gör att jag knappt kan stå upp längre än fem minuter, och dessutom svettas jag mer än jag gjort under alla KPS danslektioner.
Hela vänstra sidan av ansiktet gör ont, både halsmandel och öra, och jag vill nästan börja gråta.
Att näsan rinner konstant och att jag inte kan sluta hosta gör inte saken bättre.
Igår natt vaknade jag och var helt övertygad om att jag var på väg att dö. Jag väcktes av en asmatisk hostattack med näsan helt igentäppt, inga andningsmöjligheter över huvud taget. Och sådär mitt i natten är man ju knappast vid sina sinnens fulla bruk, så jag var helt övertygad om att jag skulle dö.
Lyckligtvis hade jag fel.
Nej, nu ska jag återgå till att ligga i sängen, dricka te, tycka synd om migsjälv och se på Dance Moms!
måndag 9 februari 2015
Ett svar vore drömmen
Jag har skickat så sjukt många ansökningar till olika jobb, och jag räknar inte med att få dom, för, ja, så ser verkligheten ut.
Men det vore så otroligt skönt om man fick svar. Hellre ett nej än ingenting känner jag.
När man inte får något svar alls känns det lite som, har jag ens sökt över huvud taget?
Jag vet att det inte är synd om mig, alls, för såhär är det för så många andra arbetssökande ungdomar i Sverige, som dessutom inte har samma support hemma som jag har, med föräldrar som ställer upp och låter mig bo hemma utan att betala hyra, men jag blir ändå tokig.
KAN MAN INTE BARA FÅ ETT NEJ?!?!
Det räcker liksom med ett mail där det står: "Tyvärr har vi valt en annan sökande, men tack ändå"
eller till och med det mindre artiga "Du fick inte jobbet".
Till och med bara ordet "Nej" vore att föredra. Bara någonting. Någonting som får det att kännas som om dom i alla fall fått ens mail, läst igenom ens CV.
Men nej, för så fungerar inte livet.
Men det vore så otroligt skönt om man fick svar. Hellre ett nej än ingenting känner jag.
När man inte får något svar alls känns det lite som, har jag ens sökt över huvud taget?
Jag vet att det inte är synd om mig, alls, för såhär är det för så många andra arbetssökande ungdomar i Sverige, som dessutom inte har samma support hemma som jag har, med föräldrar som ställer upp och låter mig bo hemma utan att betala hyra, men jag blir ändå tokig.
KAN MAN INTE BARA FÅ ETT NEJ?!?!
Det räcker liksom med ett mail där det står: "Tyvärr har vi valt en annan sökande, men tack ändå"
eller till och med det mindre artiga "Du fick inte jobbet".
Till och med bara ordet "Nej" vore att föredra. Bara någonting. Någonting som får det att kännas som om dom i alla fall fått ens mail, läst igenom ens CV.
Men nej, för så fungerar inte livet.
Har skrivit ett antal CV nu. Sådär många så jag börjar bli lite smått tokig och önskar att jag kunde ha en och samma för alla jobb, men nej, för så funkar det inte.
söndag 8 februari 2015
Audition korre
Som det ser ut nu ska jag koreografera ett litet projekt på UNO i Karlstad med en gammal klasskamrat.
Det är väldigt amatör, men just nu känns det fantastiskt roligt! Framförallt för att jag nu till veckan ska få ha en audition för 12 stycken dansare, alla från sundstagymnasiets dansetta.
Det enda jobbiga är att jag i min förkylning inte orkar någonting. Jag kan liksom inte testa någonting i kroppen för jag har ingen ork. En chassé och jag ligger i en hög på golvet och hostar. Så jag försöker göra så mycket jag kan på papper.
Det blir verkligen ett äventyr att försöka det här på onsdag.
I värsta fall får jag hitta någon som hjälper mig och visar åt mig, så nöjer jag mig med att titta. Det viktiga är att jag får se dom.
Jag tänkte göra en kort del till musiken av och inspirerat av Newsies strejk dans. Den är perfekt, eftersom man kan få med både uttryck, improvisation och hur dom interagerar, förutom själva dansbiten då.
Det är väldigt amatör, men just nu känns det fantastiskt roligt! Framförallt för att jag nu till veckan ska få ha en audition för 12 stycken dansare, alla från sundstagymnasiets dansetta.
Det enda jobbiga är att jag i min förkylning inte orkar någonting. Jag kan liksom inte testa någonting i kroppen för jag har ingen ork. En chassé och jag ligger i en hög på golvet och hostar. Så jag försöker göra så mycket jag kan på papper.
Det blir verkligen ett äventyr att försöka det här på onsdag.
I värsta fall får jag hitta någon som hjälper mig och visar åt mig, så nöjer jag mig med att titta. Det viktiga är att jag får se dom.
Jag tänkte göra en kort del till musiken av och inspirerat av Newsies strejk dans. Den är perfekt, eftersom man kan få med både uttryck, improvisation och hur dom interagerar, förutom själva dansbiten då.
Expert på walking dead
Just nu är jag dunderförkyld!
Jag lyckades knappt komma över den förra och så fick jag en ny som hela min familj verkar ha fått. Det var en lagom trött familj som tittade på mello igår, runt bidrag nummer två ville alla sova.
En sak har förkylningen i alla fall fört med sig, som jag inte är helt säker på är en bra sak, och det är att jag numera är expert på Walking Dead, i alla fall de första tre säsongerna.
I brist på annat att göra har jag sträcktittat mig igenom allt från Ricks uppvaknande på sjukhuset till hela kallabaliken med The Govenor.
Det är ju ändå en ganska bra serie, och av och till spännande, men jag menar, hur stor del av alla konflikterna bygger inte på att folk bara inte säger som det är egentlige. Antingen är det bara dom ganska osympatiska människorna som är superdåliga på att kommunicera som överlevt, eller så har manusförfattarna missat någonting.
Jag blir alltid tokig på serier där hela konflikterna bygger på att folk inte beter sig som vanligt folk. Dessutom har jag svårt att känna någonting för karaktärerna när dom börjar bli kalla och osympatiska. Vem bryr sig om dom dör när dom är kalla mördare som knappt ens bryr sig om varandra? Jag hejar ungefär lika mycket på dom som på mördarna i CSI....
Jag lyckades knappt komma över den förra och så fick jag en ny som hela min familj verkar ha fått. Det var en lagom trött familj som tittade på mello igår, runt bidrag nummer två ville alla sova.
En sak har förkylningen i alla fall fört med sig, som jag inte är helt säker på är en bra sak, och det är att jag numera är expert på Walking Dead, i alla fall de första tre säsongerna.
I brist på annat att göra har jag sträcktittat mig igenom allt från Ricks uppvaknande på sjukhuset till hela kallabaliken med The Govenor.
Det är ju ändå en ganska bra serie, och av och till spännande, men jag menar, hur stor del av alla konflikterna bygger inte på att folk bara inte säger som det är egentlige. Antingen är det bara dom ganska osympatiska människorna som är superdåliga på att kommunicera som överlevt, eller så har manusförfattarna missat någonting.
Jag blir alltid tokig på serier där hela konflikterna bygger på att folk inte beter sig som vanligt folk. Dessutom har jag svårt att känna någonting för karaktärerna när dom börjar bli kalla och osympatiska. Vem bryr sig om dom dör när dom är kalla mördare som knappt ens bryr sig om varandra? Jag hejar ungefär lika mycket på dom som på mördarna i CSI....
tisdag 3 februari 2015
Pank men lycklig
Just nu är jag så sjukt pank så det är inte sant, jag har aldrig varit med om någonting liknande. Men det är väl så det blir om man volontärarbetar i tre månader och åker till usa direkt efteråt...
I alla fall är jag ganska nöjd ändå, särskilt nu när livet börjar dra igång igen.
Jag fick ett mail idag att jag ska få komma på workshop för en folkhögskola i Maj, något som känns oerhört bra!
Det är inte den skola jag helst vill gå på, men helt klart ett alternativ.
Och själva workshopen i sig verkar otroligt spännande.
Jag har dessutom fått erbjudande om att koreografera en liten amatörteaterproduktion på UNO i Karlstad, något som skulle vara väldigt roligt, men det är fortfarande väldigt i startgropen än så länge.
I alla fall är jag ganska nöjd ändå, särskilt nu när livet börjar dra igång igen.
Jag fick ett mail idag att jag ska få komma på workshop för en folkhögskola i Maj, något som känns oerhört bra!
Det är inte den skola jag helst vill gå på, men helt klart ett alternativ.
Och själva workshopen i sig verkar otroligt spännande.
Jag har dessutom fått erbjudande om att koreografera en liten amatörteaterproduktion på UNO i Karlstad, något som skulle vara väldigt roligt, men det är fortfarande väldigt i startgropen än så länge.
Jag bjuder på en San Fransiscobild med det väder jag önskar att det var ute just nu!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)