Firande på bergvik

Igår var jag med på projecta på bergvik och invigde den nya guldentrén.
Klockan 05:15 ringde min klocka och 07:00 samlades vi på högkvarteret. Efter det bar det ut till bergvik för att rigga upp, pynta och byta upp.
Det blev väldigt tjusigt måste jag säga med gulddetaljer på vita tält. Vi var dessutom alla i serveringspersonalen klädda i vitt med gulddetaljer, superfancy.
Efter det jobbade vi i princip hela dagen (fram till 20:00) med att servera cider, kaffe, snittar och salta pinnar.

Vi var fem stycken från projecta och hade sex stycken elever från Thoren buissnes school till hjälp. Det är kul att börja känna kollegorna lite bättre nu, det blir lite mer avslappnad stämning. Som tur är är de väldigt trevliga allesammans. Jag upptäckte dessutom att jag hade flera gemensamma vänner med min arbetsledare.

Det kom också en musiker som skulle underhålla lite som visade sig vara en bekant till mig som jag jobbat med massvis med gånger på värmlandsteatern.

Både NWT och VF var där och fotade oss, men vi fick bara vara med i VF. Dock hade dom lite problem med mitt namn. Jag stavar det första d:et i mitt efternamn med ett isländskt ð, alltså Viðarsdottir, men dom fattade nog inte riktigt vad jag menade och la in en bokstav som jag aldrig sett förut. Jag länkar till artikeln här.

På riktigt, vad hände med stavningen? Jag sa att det går bra med ett vanligt d...

Den fantastiska musikunderhållningen och de tjusiga tälten.

Kände mig ganska tjusig i mina guldhängslen, man borde

 få ha det oftare! 

20 år och yngst

Idag var jag på en kurs för alla som är arbetsledare för kommunens feriearbetare, och jag var definitivt yngst. Näst yngst var min arbetskamrat Sara som är född några månader tidigare än jag.
Men det var intressant i alla fall, trotts att jag känner mig mer som en feriearbetare än en arbetsledare.
Jag hann dessutom med att träffa en gammal klasskompis från KPS som var i Karlstad över dagen för en universitetsträff, vilket var fantastiskt roligt. Jag saknar verkligen några av KPS människorna och hade jag tid och pengar skulle jag åka runt på en hälsa på turné direkt!

Jag har nästan packat klart inför morgondagens jobb också. 05:15 kommer jag att ställa klockan på i kväll, för 07:00 ska jag vara på projecta. Sedan ska jag jobba på Bergvik hela dagen fram till ca 22:00, så det kommer nog att bli en lagom jobbig dag.
Eftersom jag inte har godkänt kläderna innan den här gången måste jag ta med mig flera olika alternativ som dom kan välja ifrån i morgon. Jag har dessutom väskan full av russin och nötter så att jag ska orka med långdagen och för att slippa blodsockerfall.

Bilden har ingenting med dagen att göra, men jag hittade den förut och tyckte att den var ganska underbar. Den är från juldagen på Gunnar och Nisas altan, och jag skulle inte ha någonting emot att dricka vin på en solig altan med lite hundsällskap just nu.

Förkylning på G

Jag började dagen med att försova mig två och en halv timme. Det är ju helg så det gjorde ju inte så mycket. Jag försöker att inte gå upp senare än nio på helgerna eftersom kroppen inte mår särskilt bra av för varierade tider, men jag gissar att kroppen behövde det. 

Efter det blev det en lång frukost innan jag åkte ut till Kilenegården för en söndagsspringtur. 

Jag tog femman igen, men det gick segt. 6.50min per kilometer, men å andra sidan kände jag mig inte riktigt på topp, och hellre ett långsamt stadigt tempo än inget alls. Sen insåg senare på kvällen att jag förmodligen håller på att bli förkyld, så inte så konstigt att det gick segt. 

Men jag gjorde det i alla fall. Och i morgon får det bli ett stavgångspass och lite styrketräning bara så att jag inte förvärrar förkylningen. 

Jag har massor att se fram emot i veckan och jag har verkligen inte tid att bli sjuk. I morgon ska jag på en kurs för Karlstad kommun om ledarskap för ungdomar, vilket ska bli jättespännande. Sen ska jag luncha med en gammal klasskamrat från KPS också. 

Sen har jag världens längsta arbetsdag på tisdag, från sju på morgonen till nio på kvällen. Det kommer i alla fall att bli roligt! Projecta jobben brukar vara det! 

Jag älskar mina mysstrumpor mer än jag kan beskriva med ord!

Fullt ös på haga

I lördags spelade min låtsaspappas band Fältorkestern nere på haga och då var man ju så klart tvungen att gå dit och lyssna. Dom är faktiskt rätt bra och roliga att lyssna på. Tyvärr var vädret inte särskilt roligt, så trotts att marknadsstånden var trevliga hade jag inte någon direkt lust att gå runt där särskilt länge. Jag lyckades dock köpa med mig ett te kallat Gôbb-röra med blåbär och apelsin. Fantastiskt gott! 

 Lördag fick vara vilodag, så ingen träning då, men vi hade lite middagsgäster vid femtiden så jag hann inte bli rastlös. Vi passade på att blanda lite drinkar, och blåbär-lime är min nya favorit!



              

5 km

Igår sprang jag 5 km, och jag är fortfarande lycklig.
Det kanske inte låter särskilt mycket med 5km, men efter att ha varit skadad i vaden och rehabat i ett år är det faktiskt definitionen av lycka. Mitt träningsförbud hävdes inte förrän i Mars och jag trodde att jag skulle ha tappat nästan all styrka, men icke.
Förra veckan började jag följa topphälsas springschema för 5km på 5 veckor med tre springpass i veckan, och igår på pass nummer fyra kände jag att det faktiskt gick bra efter 2.5, att jag lika gärna kunde fortsätta, och så blev det 5km. Jag log hela sista kilometern när jag såg att jag nästan var framme.

Det hela blev inte sämre av att jag stötte på Ola och Johan i skogen (jag var ute och sprang med mamma), det är roligt att kunna dela springglädjen. Jag är dock lite avundsjuk på att dom har hundar med sig när dom springer, hur underbart vore det inte att ha en hund som springsällskap? Någon gång i livet kommer jag definitivt skaffa en springhund. Det är synd att bullterriers inte orkar särskilt mycket.

I alla fall kan jag börja satsa på milen nu, så länge jag tar det lugnt och vilar minst två dagar mellan springpassen så jag inte skadar vaden igen.

Vi försökte se tuffa ut på bilden, det gick väl sådär för min del, jag var alldeles för glad!

Lyx-helg

Jag har hittills haft en fantastiskt skön och avslappnad helg.
Först en lugn fredag med lång stavgångsrunda. Stavgång är så mycket mer underbart än det låter och inte alls en pensionärsgrej. Dessutom perfekt när man vill vila kroppen lite men ändå röra på sig.

Efter stavgångsrundan blev det fredagsfika med Surya och kvällsmys med Dennis i Molkom.

Nu har jag dessutom huset för mig själv ikväll så jag kan njuta av en ny sorts Ginger Ale, som smakar fantastiskt gott och inte sådär överdrivet sött, och se en film. UNDERBART!

Inte mer sjukhus nu

Jag känner att jag har varit lite för mycket i kontakt med sjukvården de senaste åren med sprickan i foten, det utdragna ledbandet, benet, hjärtutredningen och nu är jag där igen.
Tre olika grejer samtidigt, underbart...
Framförallt håller jag på och utreder vad min trötthet, yrsel och illamående beror på och testar för bland annat diabetes.
Det är just dom här utredningarna jag tycker minst om eftersom allt alltid är så himla diffust och man måste gå i evigheter och vänta på provsvar och tester och man är nervös.
Dessutom blir jag som ung tjej ständigt ifrågasatt om det inte är så att jag egentligen bara mår lite psykiskt dåligt. Jag är helt övertygad om att samma frågor inte ställts till en kille.
Jag borde nästan skaffa ett papper som säger att jag är mentalt frisk.

Jag hoppas bara att det går fort och att jag slipper en utdragen meningslös utredning och en sönderstucken arm.

Hej, jag heter Julianna och jag är världens jobbigaste kund

Två dagar innan jag åkte till England lagade jag en tand, en månad senare ramlade lagningen ur.

Det är ju aldrig superkul att ha en öppen tand, men när nerven dessutom är blottad är det outhärdligt, därför ringde jag till min tandläkare i Sverige för att se om min försäkring täckte utlandsbesök. Ja självklart sa dom, gå till tandläkaren bara. Sagt och gjort, jag fick tanden lagad och lämnade vid mitt besök för några veckor sedan in kvittot för att få ersättning. 

Någon dag efter att kvittot lämnats in fick jag ett samtal från en av receptionisterna som sa att jag inte alls kunde få ersättning för besöket. Jo sa jag, för det sa ni när jag ringde, men hon fortsatte hävda motsatsen. Jag tjatade på tills jag blev lovad att prata med chefen. 

Igår ringde han upp mig, men eftersom jag just då stod i duschen lämnade han ett röstmeddelande där han otroligt kaxigt konstaterade att mitt kontrakt inte täckte utlandsbesök och det spelar ingen roll vad jag säger för så står det faktiskt så det så. Han skickade också ett sms och sa i princip samma sak och lämnade sitt nummer ifall jag hade vidare frågor. 

I min värld är det här orimligt.

Om jag har fått ett besked av deras anställda så måste ju jag kunna lita på det. Dom representerar företaget och deras ord ska gälla. Jag ringde därför till konsumentverket för att ta reda på hur det egentligen låg till och jag hade ju rätt. 

Efter det ringde jag upp chefen med konsumentverkets uttalande i ryggen och det var ett väldigt intressant samtal. 

Chefen var inte alls intresserad av att lyssna på mig i början och var precis lika kaxig och självsäker som han varit på röstmeddelandet, men någon minut in efter att jag hävdat mitt fall blev han undanfallande och ursäktande. Han lovade att ta upp det med sin chef och återkomma. 

Jag såg även till att ringa min mobiloperatör för att ta reda på exakt vilket klockslag och datum jag ringt folktandvården. När jag fått den informationen messade jag den till honom och fick svaret: "Jag hoppas att jag redan i morgon ska kunna ge dig beskedet att vi ersätter dig" 

Idag fick jag godkänt att pengar kommer att sättas in på mitt konto inom 30 dagar. 

Jag är sjukt nöjd, men också lite störd av hur mycket det ska krävas. I det här fallet var det så tydligt att jag hade rätt, men alla människor i samma situation skulle kanske inte våga hävda sin rätt, jag menar, man bråkar ju inte gärna med folktandvården, och då skulle dom bli totalt överkörda. Det ska inte krävas att man är lika stönig som jag.

Jag är i alla fall numera officiellt världens jobbigaste kund! 

Det är lite lustigt att jag ett tag var folktandvårdens ansikte utåt

Nej men om man skulle bli producent kanske

Det är svårt att bestämma vad man ska göra med sitt liv.
Jag har hittat en scenproduktionsutbildning i Malmö som jag inte kände till innan, som verkar fantastiskt bra. Man får lära sig grunder i ljud, ljus och teknik men också arbeta med hela teaterprocessen, planering, ekonomi, marknadsföring och jag har förstått att några tidigare elever gått åt producenthållet.
Producent är ett yrke som verkligen skulle passa mig, men jag vill inte bara hoppa på en utbildning utan att veta om den är bra. Dessutom finns det en ren producentutbildning på STDH, men dom tar bara in fyra personer vartannat år så frågan är om man kan konkurrera med dem?

Jag vet att några som har gått scenproduktionsutbildningen arbetar på Skånes Dansteater som tekniker och scenmästare, men det är ju inte riktigt det jag vill jobba med så jag har bett pappa prata lite med dom och fråga hur mycket fokus som ligger på just producentarbete och hur förberedande den är.

Varför måste det vara så himla svårt att bestämma sig för vad man vill göra?!?!