Det kanske inte låter särskilt mycket med 5km, men efter att ha varit skadad i vaden och rehabat i ett år är det faktiskt definitionen av lycka. Mitt träningsförbud hävdes inte förrän i Mars och jag trodde att jag skulle ha tappat nästan all styrka, men icke.
Förra veckan började jag följa topphälsas springschema för 5km på 5 veckor med tre springpass i veckan, och igår på pass nummer fyra kände jag att det faktiskt gick bra efter 2.5, att jag lika gärna kunde fortsätta, och så blev det 5km. Jag log hela sista kilometern när jag såg att jag nästan var framme.
Det hela blev inte sämre av att jag stötte på Ola och Johan i skogen (jag var ute och sprang med mamma), det är roligt att kunna dela springglädjen. Jag är dock lite avundsjuk på att dom har hundar med sig när dom springer, hur underbart vore det inte att ha en hund som springsällskap? Någon gång i livet kommer jag definitivt skaffa en springhund. Det är synd att bullterriers inte orkar särskilt mycket.
I alla fall kan jag börja satsa på milen nu, så länge jag tar det lugnt och vilar minst två dagar mellan springpassen så jag inte skadar vaden igen.
Vi försökte se tuffa ut på bilden, det gick väl sådär för min del, jag var alldeles för glad!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar