Jag känner att jag har varit lite för mycket i kontakt med sjukvården de senaste åren med sprickan i foten, det utdragna ledbandet, benet, hjärtutredningen och nu är jag där igen.
Tre olika grejer samtidigt, underbart...
Framförallt håller jag på och utreder vad min trötthet, yrsel och illamående beror på och testar för bland annat diabetes.
Det är just dom här utredningarna jag tycker minst om eftersom allt alltid är så himla diffust och man måste gå i evigheter och vänta på provsvar och tester och man är nervös.
Dessutom blir jag som ung tjej ständigt ifrågasatt om det inte är så att jag egentligen bara mår lite psykiskt dåligt. Jag är helt övertygad om att samma frågor inte ställts till en kille.
Jag borde nästan skaffa ett papper som säger att jag är mentalt frisk.
Jag hoppas bara att det går fort och att jag slipper en utdragen meningslös utredning och en sönderstucken arm.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar