Allt som kunde gå fel...

Nu är trollvandringen slut, och det är faktiskt väldigt skönt. De sista dagarna gick allt som kunde fel.
Första dagen var det bara småsaker, saften var inte blandad, näsorna höll på att lossna, det blev lite stressigt då och då. Sådana små enkla grejer.
Dag två var det värre!

I slutet på vandring två märkte vi att vi saknade ett troll i kojan. Eftersom vi var i spel och kojan var full av barn tänkte jag att han kanske stannade utanför på grund av getingarna (kojan var full av getingar och trollet ifråga var allergisk mot getingar), men efter ett tag märktes det att något var fel. En av arbetarna på trollvandringen kom in och hämtade vatten åt trollet, och när barnen gått fick vi veta att trollet mådde väldigt dåligt.
Han var yr och illamående, och tidigare hade det svartnat för ögonen på honom och han hade fått en blackout. Producenten/regissören kallades in och vi hade krismöte.
Efter mycket diskussion fram och tillbaka kom vi fram till att han var tvungen att avbryta och jag fick göra vandringen utan honom, efter bästa förmåga.

Det gick, inte bra, men det gick. Det blev knaggligt och barnen köpte inte riktigt det smått schizofrena trollet, men jag tog mig igenom det.

Efteråt fick vi veta att trollet hade fått åka ambulans till akuten, och nu i efterhand vet vi att det var någon slags stress attack. Som tur var sade en av drängarna, som gått med barnen på vandringen hur många gånger som helst, kom färdisminkad och sa "Jag kör".
Han hade aldrig spelat teater, och hade ingen tid på sig att öva, men ändå kändes det helt lugnt! Det är någonting med den killen, han passar verkligen in där på trollvandringen.
Han har känslan för det skulle man kunna säga. Aktiv och uppmärksam på barnen, och trotts att han kastades in i det utan förberedelse och hade noll teatererfarenhet gjorde han ett fantastiskt jobb!

Dagen efter var det sjuka trollet fortfarande sjuk, och drängen fick återigen hoppa in, den här gången med lite förberedelse. Och den dagen flöt på ganska smidigt, även om det var lite smågrejer som hände.

I alla fall så är det över nu, och efter sista veckan är det OTROLIGT skönt!

Tur men inte retur

Nu har jag bokat en enkelbiljett till Bristol, och det får bära eller brista.

Sjukt läskigt men ändå spännande. Jag har ju verkligen ingen aning om vad som kommer att hända. Jag kanske åker hem pank efter en månad och räknar det som en semester, eller också stannar jag i ett år. Ingen vet. Jag väntar mig ingenting, vilket verkligen skrämmer mig.
Jag måste erkänna att jag fick lite ångest efter att jag bokat eftersom jag inte lyckats få något boende än så det blev några tårar fällda. Ibland blir jag så sjukt nojjig för framtiden att det nästan är pinsamt.
Jag börjar tänka väldigt mycket om och men och tänker på alla möjliga scenarion för typ femtio år framåt, vilket ju är väldigt onödigt.

Men nu har jag i alla fall tagit mod till mig och bokat en enkelbiljett till Bristol, äventyr är det minsta man kan säga!

Mycket som händer!

Just nu är det mycket som händer i livet. Förutom att jag jobbar och försöker spendera så mycket tid som möjligt med Dennis så håller min familj tillsammans med en annan familj på att planera någonting mycket spännande, det är dock ingenting spikat så jag vill inte avslöja för mycket.

Trollvandringen går i alla fall bra, det är skönt att inte spela i 30 gradig värme! Det är däremot väldigt påfrestande på min hud med allt smink och lim.

Häromdagen var jag på CCC och såg på fotoutställningarna de har över sommaren. Det var väldigt roligt att se, helt olika utställningar några mer i min smak än andra. Den mest intressanta utställningen var den från Broby Grafiska. Dom hade fotat enligt två olika teman, de sju dödssynderna och klassiska sagor med en twist.
Det intressanta var att det var så stora kvalitetsskillnader på de olika fotona. Avund till exempel var ett foto på en spinkig kille med två skuggor, den ena hans spinkiga och en andra mer muskulös.
Medan fotot på girighet var ett foto på en tjej som höll i en massa pengar med dollarglasögon, så tråkigt och oinspirerat att jag nästan skämdes. Pinsamt.
I övrigt var utställningen trevlig, och det var mysigt att få en heldag med Dennis!

Vissa människor gör mig ledsen.

Idag på trollvandringen har jag spelat en av de svåraste föreställningarna någonsin.
I fyra år har jag jobbat där och spelat c.a 150 föreställningar, men ingen av dom har varit så krävande som dagens andra. Varför?
Därför att varken barnen eller föräldrarna hade någon som helst respekt för föreställningen eller skådespelarna.
Det är svårt att skylla på barnen, eftersom dom är just det, barn, men jag tycker verkligen att föräldrarna borde ta lite mer ansvar. Hur kan man bara stå och se på när ens barn trakasserar en annan människa?
Visserligen är vi utklädda till troll, men jag utgår från att de vuxna förstår att vi är skådespelare och att det här är vårt jobb.

När det första barnen gör är att dra trollen i svansen har ju någonting gått fel. Detta är alltså barn som tror att trollen är verkliga. Det är som om de skulle gå fram och dra någon i håret.
Sedan pratar dom oavbrutet samtidigt som vi försöker leverera våra repliker och går på ställen vi uttryckligen sagt vid flera tillfällen att dom inte får gå på. Allt medan föräldrarna står bredvid, passiva.

Och det är inte första gången föräldrar har låtit barn göra saker de inte borde på trollvandringen. Jag har sett barn knuffa bort andra barn, blivit dragen i öron, hår och svans, och hört barn säga att jag är dum och ful.
Självklart tar jag inte åt mig, jag vet att dom inte pratar till mig utan trollet jag spelar, men oavsett om det är ett troll eller en människa är det inte ett okej beteende, och jag tycker verkligen att föräldrar borde säga till barnen när dom beter sig så.
Om dom kan göra så mot trollen kan de mycket väl tänkas göra så mot andra barn och vuxna i sin omgivning.

Inte ok!