Hemmafrutankar

Ibland händer någonting med mig och jag går in i hemmafrumode. Det enda jag tänker på är inredning och matlagning.
Det är mycket märkligt, men så är det.
Jag har massor av idéer för vad jag ska göra med mitt rum när jag kommer hem till Sverige igen. Omsortering av garderoberna, byte av matta och lite omöblering.
Jag har också 10 000 idéer på recept. En sak jag definitivt ska börja med när jag kommer hem är sunday roast. Inte varje söndag kanske, men lite då och då. Det känns lite mysigt att samla familjen runt en traditionell måltid.

Ett tydligt tecken på mitt hemmafrumode är att 90% av alla mina pins på pinterest är recept eller inredningsrelaterade...

Ledig men produktiv

Idag har jag haft en ledig, men väldigt produktiv dag.
Jag gillar inte riktigt att ha lediga dagar här, för det känns som om jag borde göra någonting vettigt, men tills jag har mitt NI nummer finns det inte mycket jag kan göra, och ibland måste man få ta en lugn dag hemma också.

Jag har i alla fall lyckats både totalt omorganisera och omöblera mitt rum, har fått en klädhängare så jag behöver inte längre leva ur en resväska, och träna.

Och tänka.

Jag har tänkt massor på mig själv, hur jag är och vad jag vill förändra. Jag har skrivit en lista på mål som jag ska försöka uppfylla. Dom inkluderar allt från träning till att slänga kläder till vilka vänner det kanske är dags att ge upp kontakten med.

Det svåra är nu att faktiskt försöka ta tag i allt som låter så enkelt och bra i mitt huvud.

Den första jag ska försöka ta tag i är att förbättra min sömn, och det innebär att 1 timme innan jag går och lägger mig ska jag ställa larmet och lägga bort telefonen, långt bort, typ andra sidan rummet.
Sen ska jag läsa, eller eventuellt om det krisar lyssna på en talbok i iPoden, men helst läsa.

Sen ska jag låta bli att snooza på morgonen också.
Hur det ska gå till har jag inte riktigt listat ut än, men om jag lägger mobilen på andra sidan rummet kan det ju hända att det hjälper. Sen överväger jag att ladda ner ett mattealarm också, ett sånt där man måste lösa ett pussel för att kunna stänga av larmet, men det är en sista utväg.

Om det går riktigt bra kanske jag till och med slänger in lite morgon yoga/pilates eller en härlig promenad i Victoria park. Men just nu är det bara önsketänkande.

Önska mig lycka till!

Chav

Alla ni som sett Little Britan har sett en chav. Den fantastiska karaktären Vicky Pollard är nämligen just det, en chav.

I Sverige har vi raggare, Englands motsvarighet är chavs, och dom kommer faktistk ursprungligen ifrån Bristol, i området Heartcliff som inte är långt härifrån Bedminster, och jag har äran att känna en. 

Vad är då en chav, undrar ni? Chav är ett sätt att prata, klä sig och vara, och jag ska försöka förlklara hur så gott jag kan. 

Hur en chav pratar

Att beskriva ett sätt att prata är svårt, och att på svenska beskriva ett sätt att prata på engelska, är ännu svårare, men jag ska försöka. 

Dialekten är ofta tjock, Bristolian, och mycket slang används. En hel del ord dras ihop och avslutas på ett slags rullande R, lite som ett pirat Argh. En del th blir till f, bland annat i ordet nothing och ofta talar dom snabbt och sluddrigt.

Hur man är som chav

Den grundläggande filosofin hos en chav är att man är bättre än andra, och dom enda andra människor som är acceptabla är dom man är i samma grupp som. Detta visar man genom att göra någonting som kallas Dog mot alla man möter på gatan, i princip en fnysning med känslan av att man himlar med ögonen. 

Att röka är också stort bland chavs, lika så att få barn tidigt, och att röka med en barnvagn eller när man är gravid är det ultimata. Det är också vanligt att man slutar skolan tidigt.

Festar som chav gör man utomhus på gatan, även om det regnar, och det är viktigt att aldrig dricka alkohol av bra kvalitet. Cider är mycket populärt. 

Hur en chav ser ut

Återigen är Vicky Pollard ett bra exempel, men jag ska försöka beskriva några typiska karaktärsdrag. 

Chav: En manlig chav ska ha keps, en sån där cool med lappen kvar. Lappen är ju det viktiga liksom. Sen kan man ha ett par flashiga lurar till det, typ beats eller liknande.

Allting som är av något dyrt märke är bra, och ofta handlar det om gympaskor eller kanske till och med mjukisbyxor. En del chavs har hela mjukisdräkter. 

Chavett: Stora örhängen är ett måste. Helst ska man låtsas att dom är av guld, medan man har köpt dom för ett pund på ASDA.

Håret ska vara uppsatt, antingen i en snedtofs, med luggen uppfluffad och hästsvans, eller med en liten tofs mitt på huvudet och resten utsläppt. 

Med kläderna gäller i princip samma saker som för killarna, men det är viktigt att visa så mycket som möjligt av sina bröst. 

Svarta leggins som byxor är också populärt, särskilt hos chavs som är lite större. 

Ett tugggumi på det så är man redo att joina the chav community.

Det här var allt jag hade om chavs, och jag måste säga att det är väldigt roligt att få en inblick i deras liv. Jag kanske inte kommer att joina dom, men jag ser fram emot att få träffa och lära känna fler.

Källa: Wikipedia, Wikihow, Wayne the chav 

Ett nytt ryck

Jag har tänkt flera gånger att jag ska skriva någonting här, men det har liksom inte blivit av. Jag har bott på det värsta tänkbara hostelet, och internet har lämnat mycket att önska, så jag har inte haft möjlighet att skriva  någonting förän nu.

Nu när jag sitter i mitt fantastiska rum i Bedminster. 

Det var här jag började, den enda skillnaden är att jag nu hyr rummet och inte bara uttnytjar deras gästfrihet. Och det kännd otrolig bra! 

Jag trivs  i Brdminster. Det är nära stan, fullt av grönområden (Victoria park är lush) och west street och gatorna runt tobacco factory kan vara dom mysigaste i Bristol, bortsett från Gloucecter road, som jag förmodligen stavade fel på,

Det är också när British Heart Foundation, vilket är väldigt praktiskt eftersom det är där jag spenderar den mesta av min tid. 

BHF är en välgörenhetsorganisation, och jag volontärarbetar i deras möbel och elektronikaffär. Framförallt står jag i kassan och jobbar på shop floor, men då och då händer det att jag testar en och annan diskmaskin. 

Det bästa med BHF är dom fantastiska människorna. Det är som en familj, och dom har verkligen välkomnat mig in i gemenskapen. När jag fick min röda BHF tröja trodde jag nästan att jag skulle börja gråta för att jag blev så rörd. 

Att jag dessutom får lära mig allt från språket och kulturen till hur en affär fungerar gör ju inte det hela direkt sämre. 

Jag har i alla fall internet som vanligt här i Bedminster (kan till och med kolla på netflix, lycka) och kan nu börja skriva lite oftare igen. Jag kan dock inte lova någon särskilt bra stavning, eftersom jag skriver på världens minsta, krångligaste tangentbort kopplat till min iPad, men jag hoppas att det är läsbart i alla fall.