Ett nytt ryck

Jag har tänkt flera gånger att jag ska skriva någonting här, men det har liksom inte blivit av. Jag har bott på det värsta tänkbara hostelet, och internet har lämnat mycket att önska, så jag har inte haft möjlighet att skriva  någonting förän nu.

Nu när jag sitter i mitt fantastiska rum i Bedminster. 

Det var här jag började, den enda skillnaden är att jag nu hyr rummet och inte bara uttnytjar deras gästfrihet. Och det kännd otrolig bra! 

Jag trivs  i Brdminster. Det är nära stan, fullt av grönområden (Victoria park är lush) och west street och gatorna runt tobacco factory kan vara dom mysigaste i Bristol, bortsett från Gloucecter road, som jag förmodligen stavade fel på,

Det är också när British Heart Foundation, vilket är väldigt praktiskt eftersom det är där jag spenderar den mesta av min tid. 

BHF är en välgörenhetsorganisation, och jag volontärarbetar i deras möbel och elektronikaffär. Framförallt står jag i kassan och jobbar på shop floor, men då och då händer det att jag testar en och annan diskmaskin. 

Det bästa med BHF är dom fantastiska människorna. Det är som en familj, och dom har verkligen välkomnat mig in i gemenskapen. När jag fick min röda BHF tröja trodde jag nästan att jag skulle börja gråta för att jag blev så rörd. 

Att jag dessutom får lära mig allt från språket och kulturen till hur en affär fungerar gör ju inte det hela direkt sämre. 

Jag har i alla fall internet som vanligt här i Bedminster (kan till och med kolla på netflix, lycka) och kan nu börja skriva lite oftare igen. Jag kan dock inte lova någon särskilt bra stavning, eftersom jag skriver på världens minsta, krångligaste tangentbort kopplat till min iPad, men jag hoppas att det är läsbart i alla fall.