Den första skolan jag sökte var nordiska folkhögskolan. Det var en tvådagars audition, eller workshop som dom kallade det, med framförallt fokus på fysisk improvisation. En stor del av det var att röra oss till musik med olika saker att tänka på.
Det var inte svårt, men det var jobbigt! Det tar på krafterna att hålla kroppen och hjärnan aktiverad.
Efter det åkte jag ner till Skåne för att söka Bjärnum, och den sökningen var både hemsk och underbar.
Jag sov över hos en bekant, Malin, som bor på Markaryds internat (hör ihop med Bjärnum) och det var väldigt mysigt att få hänga lite, men inte ens sällskap hjälpte mot nervositeten på sökdagen.
Sången var det värsta, det var den jag var mest nervös för, men blev en av dom saker som gick bäst. Visserligen sprack rösten vid ett tillfälle och jag är fullt medveten om att jag inte har samma power som många av de andra sökande, men jag kände verkligen att jag gjorde mitt bästa och jag fick kontakt med juryn, så jag är ändå nöjd, även om det inte gick vägen.
Dock var inte väntan roligt! Jag satt i tre timmar och väntade på min tur, hela tiden redo att bli kallad, hela tiden uppsjungen i rösten, rastlöst.
Det jag trodde skulle vara svårast var dansen, men det var nog den som gick bäst. Koreografin och diagonalerna var enkla och det var inga problem att leva sig in i det. Och trotts enkelheten gick vi igenom det långsamt tillsammans. Jag hade väntat mig högt tempo och hög svårighetsgrad, men jag blev glatt överraskad! Det var den enda delen där jag kom ut och log efteråt.
Efterauditionssötsugsbelöning med brudarna
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar