När jag vaknade hade jag en stor uppgift att ta tag i, jag blev nämligen igår uppmärksammad på ett fel i min indesigninlämning, något som tog upp en stor del av lördagen och gav mig en hel del ångest.
Jag lyckades inte lösa det igår och jag har inte löst det idag. Däremot har jag skrivit om min reflektion av uppgiften och förklarat varför det blev som det blev. Nu är det bara att vänta och hoppas att dom tycker det är okej.
Egentligen är min ångest för såna här grejer så irrationell. Vad är det värsta som kan hända liksom, att jag får rest? Jag skulle inte direkt vara den första studenten i historien som fick rest.
Men ändå väcker det så starka känslor.
Jag får verkligen panik av tanken på att lämna in någonting som kan bli underkänt. Det är nog någonting jag får jobba med, annars kommer jag aldrig överleva högskoletiden.
När jag var klar med inlämningen och förberedandet av morgondagens presentation var klockan bara fem, fast det kändes som om det var mitt i natten (förmodligen beroende på den kvardröjande förkylningen).
Jag har försökt ha en mysig kväll, och delvis lyckats, men jag har en klump i magen över inlämningen som då och då gör sig påmind. Det dumma är att det ju inte finns någonting jag kan göra åt den nu, den är inlämnad och klar.
Ja ja, efter imorgon kommer jag nog släppa den. Sen är det bara att fokusera på nästa stora uppgift, personlig insäljning.
Lyxar till det lite med mysbricka och topphälsa
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar