Jag är fortfarande trött efter förra terminen, och saknar inspiration, och häromdagen fick jag veta att Erik Lindman, en av sångarna i bandet Vibafemba, har gått bort. Och det var nog droppen som fick bägaren att rinna över.
Det kanske låter fånigt att bli ledsen över att en bandmedlem dör, men Erik var min stora idol när jag var liten. Jag har ett kort hemma när jag har fått hans autograf på armen och är superlycklig. Vibafembas musik var en stor del av min uppväxt, och jag har varit på deras konserter minst en gång per år så länge jag kan minnas, utom förra året.
Jag har dessutom träffat Erik flera gånger och pratat med honom. Hade det bara varit ett band jag gillat hade det kanske inte varit så farligt, men nu har jag mött honom så många gånger att det känns som att en bekant har dött.
Jag minns fortfarande senaste gången jag träffade honom. Det var i efter deras konsert i Glava förförra sommaren och vi stod och pratade musikaler. Han hade nyligen regisserat All shook up och jag har spelat i den, så vi pratade en del om just den, och svårigheten i att bedriva kulturell verksamhet.
Jag hade ingen aning då om att det var sista gången jag skulle se honom.
Jag sörjer väl helt enkelt nu, och det tänker jag tillåta mig att göra. Ibland måste man tillåta sig att må lite dåligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar