Om en vecka och en dag sitter jag i en sal och skriver tenta. Jag är redan nervös.
Vi har fortfarande inte fått tillbaka varken hemtenta eller biljett, så just nu vet jag inte om jag är godkänd på någonting. Att gå in och skriva tenta med vetskapen om att allt kanske är underkänt känns ganska jobbigt.
Alla tre uppgifterna bygger ju på samma grund, så har man missuppfattat något kommer man ju att göra samma fel alla gånger. Så sjukt irriterande att inte ha fått tillbaka någonting, men det är inget att göra någonting åt.
Nu är det alltså tentaplugg som gäller veckan ut. Vi har inte särskilt många lektioner, så det finns gott om tid. Det svåra är att hitta disciplinen och fokuset. Det är så mycket att det känns helt överväldigande bara att titta på boken.
Som tur är har jag haft en bra helt och fått samla lite energi där. Vi var kattvakt åt en bekant till min pappa så lägenheten full av två små busfrön. Det finns inget mysigare än att ha katter hemma, så jag har varit ganska lycklig de senaste dagarna, men tyvärr har deras livlighet på natten hindrat mig från att sova, så jag är lite trött nu, och jag får inte sova ut förrän på onsdag eftersom vi börjar 8.15 imorgon.
En annan sak som har hänt de senaste dagarna är dåden i Paris. Det är självklart fruktansvärt, och jag sörjer med Paris, men det som har gjort mig mest upprörd de senaste dagarna är hur folk skriver på facebook om det som hänt.
Framförallt rörelsen som säger "Ja, det är hemskt, men tänk på allt annat hemskt som händer hela tiden. Jag står inte bara med Paris, jag står med.... också"
Det resonemanget gör mig tokig, framförallt med tanke på att de människor som skriver detta aldrig delat någonting på facebook om de dagliga tragedierna i de andra länderna.
Om dom nu bryr sig så mycket, varför tar dom bara upp det nu?
Och detta klagande på närhetsprincipen, det är väl självklart att man reagerar med på saker som händer i ens närhet, eller?
Om någonting händer på en plats jag varit på känner jag av det starkare, det är helt naturligt. Samma sak om saker händer i min närhet. Jag reagerar mer på skjutningar i Malmö än skjutningar i USA eftersom jag bor i Malmö, det är väl helt naturligt, eller?
Man kan inte gå runt varje dag och oroa sig och lida med alla människor som far illa hela tiden, hur skulle ens liv då se ut?
Och dessutom, var fanns alla dessa människor som klagar på att Paris uppmärksammas när skolattacken i Trollhättan hände? Det var inte alls många som skadades, det händer mycket värre saker runt om i världen varje dag, men det fick jättestor uppmärksamhet och folk skrev på facebook, hedrade offer osv. Enligt den principen borde ju det vara ännu mindre viktigt.
Nu avslutar jag detta utlägg med lite kattbilder, för vem kan få nog av kattbilder?
Vem kan få nog av dessa underbara djur?
Jag tror att jag är lite kär!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar