Så var det ju det där med pendlingen

Det enda som inte är toppen just nu är pendlingen. Det kanske inte låter så farligt med en halvtimme dit och en halvtimme tillbaka, och det är det egentligen inte, det jobbiga är när man måste gå upp.
Jag är verkligen inte en morgonmänniska, och det tar emot att ställa klockan på 05.50.
I morse höll jag på att somna med tekoppen i handen för att jag var så trött. Jag fick lite energi från cykelturen till stan, men väl på tåget tog tröttheten över igen, jag trodde nästan att jag skulle somna igen.
Som tur är får man energi så fort man kommer in i danssalen, eftersom det är så skön stämning där.