Jag är gipsfri.
Det är en av de underbaraste känslorna på länge, att kunna röra på handeden. Jag har dessutom fått veta att jag slipper operation, underbart. Nu är det bara att vänta på att det ska läka av sig själv, som oturligt nog kan ta upp till ett år.
Men huvudsaken är att jag kan leva som vanligt och inte behöver oroa mig för danslektionerna.
Jag är lycklig
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar