Sagan om pajen

Det var en gång tre tjejer och en Hampus som skulle laga en paj

Den tredje natten i lägenheten tänkte vi att vi skulle laga en paj. En ost-och-skinkpaj för att vara mer specifik. Vi hade köpt alla ingredienser och satte igång med jobbet.
Paj är kanske inte den svåraste maträtten att laga, men för tre ganska ovana tjejer är det en stor nog utmaning. Som tur var hade vi lite hjälp av vår vän Hampus som var på besök.
Vi satte i alla fall igång med pajen. Först gjorde vi degen och ställde in i kylskåpet sådär som man ska, sen gav vi oss på fyllningen. Det man häller över var inte så komplicerat, bara att vispa ihop lite ingredienser, men att riva ost på en köksmandolin är inte det lättaste. När man inte vet hur en köksmandolin fungerar blir det ännu svårare, men vi gjorde vårt bästa, och efter en halv evighet lyckades vi att få all ost vi behövde riven, så vi hällde i allt i pajen. Sen var det bara att ställa in den i ugnen.
Det kan låta som en lätt grej, ställa in en paj i ugnen, och det är det, vanligtvis. Något som kan komplicera en så lätt grej som att ställa in en paj i ugnen är när ungsgallren inte fungerar som det ska. Det gör inte våra ungsgaller har det visat sig. Vi la in pajen i ugnen, på gallret, och nästan direkt välte gallret och tog pajen med sig till ugnens botten. En hel del paj rann ut, det som rann ut på botten brändes direkt, lägenheten fylleds av en märkligt lukt och hela köket fylldes av rök.
Det var kaos. Vår paj var halvt förstörd, köket rökfyllt och det stank, men samtidigt väldigt komiskt. Vi har haft en del problem med vår lägenhet, och med gallret rann bägaren över, och det fanns inget annat att göra än att skratta åt det, mycket.
Vi ställde in pajen en stund till i ugnen tills den var ätbar, och ställde sen ut den på bordet. Vi orkade inte med någon disk efter kaoset så vi åt direkt ur formen med skedar framför idol, vilket var nog så trevligt.
Som tur är var pajen ganska god ändå.