Inte vilken teater som helst, maskarbete.
För mig som jobbat väldigt lite med mask var det väldigt spännande, och framförallt utmanande.
Vi delades in i mindre grupper och min grupp började. Vi fick först välja en mask och sedan kläder som vi tyckte passade till masken. Vi skulle dessutom hitta ett uttryck eller en känsla. Maskerna var bara halvmasker, alltså kunde vi jobba med munnen.
Min karaktär fick ett lite förvånat och nyfiket uttryck och en rock, keps och portfölj.
Ett lite långsamt, förundrat gångsätt och ett ständigt gungande när han stod stilla skapade ett spännande rörelsemönster och helt plötsligt spelade jag en person.
Vi hade gjort oss i ordning utanför lektionssalen, och när vi var klara fick vi komma in och bli utfrågade i karaktär.
Allt improviserades fram, och karaktären växte mer och mer ju längre tiden gick. Vi fick frågor om hobbyer, familj, historia, relationer och allt möjligt.
Det som var mest spännande var dock inte att bli utfrågad, utan det var det som växte fram när man bara stod i ledet. Hur man reagerade på de andra, vad man gjorde med kroppen när man stod stilla, var man la vikten när man stod, hur rörde sig munnen.
Allt det var väldigt spännande och eftersom vi höll på i över en timme hann man verkligen komma in i det.
Det var roligt, läskigt, utmanande och extremt utmattande.
Jag var verkligen helt slut efteråt, men det var det värt, för det var verkligen en upplevelse.
FOTO: VIKTORIA WHAREN
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar