Eller nej, den var faktiskt ännu bättre, eftersom vi satt på första raden kunde vi se alla små detaljer och ansiktsuttryck, vilket tog den till en helt ny nivå. Att man dessutom kunde höra varenda ord de sjöng gjorde inte saken direkt sämre.
Jag brukar tänka att man har riktigt bra platser när man ser skådespelarna spotta och svettas, och vi såg en hel del spott och svett, alltså var våra platser helt perfekta.
Jag satt dessutom bredvid två musikalälskande klasskamrater som var i samma extas som jag, vilket höjde stämningen ännu mer.
Vi skrattade som bara den (enligt scenteknikerna hördes vi ända bakom scen) och det var helt underbart. Det var längesedan jag hade så roligt.
Efter föreställningen fick vi gå bakom igen och jag tillsammans med några klasskamrater och två lärare fick en kort guidad tur av min pappa Pär, och jag var tydligen inte den enda som tycker att det är kul att se vad som händer bakom scen, energin var på topp, och kvällen fick en fantastisk avslutning.
Jag fick även äran att smaka på operans kaffe, det hamnade inte på topplistan...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar